OJ...!

Publicerad 29.05.2015 kl. 16:27
I onsdags skrev jag och publicerade ett långt inlägg jag tyckte var extra värt att läsas. Jag skrev öppet, ärligt och rätt så detaljerat om vad jag varit med om under min vistelse i Alanya då jag bodde på Otel Boulevard. Jag reste via Aurinkomatkat och var besviken över deras sätt att hantera händelsen. Eller rättare sagt hur de inte hanterade händelsen alls då vi reklamerat.



Jag skrev liksom bara av mig, och jag tänkte att det är väl de som i vanliga fall läser min blogg som orkar läsa en sådan lång och tung text. Jag menar, jag är en helt vanlig ung kvinna som gör vanliga saker och bloggar för att hålla kontakten med kompisar som bor långt borta. I vanliga fall har jag runt 30 besök på bloggen per dag, de flesta är kompisar och bekanta, kanske någon släkting och ibland kikar någon annan in.

Någon delade mitt inlägg på Facebook och så delades det vidare och vidare och vidare. Folk twittrade om det och andra bloggare länkade till det på sina bloggar. Det spred sig väldigt fort!

Igår fick jag en liten chock när jag märkte hur mycket uppmärksamhet mitt blogginlägg faktiskt fått! Hela kvällen var det över hundra, närmare tvåhundra personer inne på min blogg. Tidigare idag märkte jag också att det redan har deltas över 500 gånger. Samma dag som jag publicerade texten hade jag runt 300 besökare på bloggen. Igår hade jag plötsligt närmare 7 000 besökare varav de flesta var unika besökare. Även idag är det tätt med besökare inne på bloggen hela tiden. Både antalet besökare och delningar ökar hela tiden!

 

Helt galen kurva!

När jag publicerade texten tänkte jag inte alls att det skulle bli en sådan här stor grej av det som det hittills har blivit! Ändå hade jag i baktankarna att det här kanske var ett sätt att få uppmärksamhet av Aurinkomatkat. Och gissa vad – tydligen var det just det här med att gå ut i sociala medier som krävdes för att få dem att agera, så jag känner att jag lyckats med det!

Egentligen är jag glad att min text blivit uppmärksammad, att så många tagit sig tiden att läsa den och att de velat sprida den vidare för att varna andra. Samtidigt känns det, om jag skall vara helt ärlig, lite skrämmande att så många okända människor plötsligt tar del av mitt liv. De flesta kommentarer jag läst har varit vettiga och fina kommentarer från människor som vill en väl, men nu är det här Internet och alla därute är inte goda människor.

Jag har också läst kommentarer av, nå så såklart anonyma personer, som skrivit saker som ”Du får skylla dig själv som väljer paketresa till Alanya”, ”Allt är ditt eget fel!”, ”Du är så ofärsiktig så det som hände är bara rätt åt dig!”, ”Du borde inte bry dig för du blev ändå inte våldtagen!” och ”Du är patetisk som klagar över hur du blev behandlad!” Jag tycker, att om man som anonym bara har negativ skit att komma med borde man inte kommentera alls. Eller om man kommenterar borde man åtminstone berätta varför man är av den åsikten man är. Då kan jag och de andra som läser kommentaren få ut någonting annat än bara dåligt humör av den. Men på Internet existerar fega äckel som bara vill förstöra för andra och det är sådant man tyvärr kan råka ut för som bloggare.

Som tur är finns det så många andra saker jag är lycklig över i mitt liv just nu, saker som får mig att känna mig stark. Därför vågar jag stå på mig och fräsa till när det behövs.
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:

Om mig

Senaste kommentarer